boken finns här i pdf format  

förord om boken 

Egentligen anses jag inte ha rätt att skriva den här boken.
Vi män förväntas hålla käft i genusfrågan, eftersom den
bara sägs angår kvinnor. Det är egentligen märkligt, eftersom män står för det ena genuset och utgör halva mänskligheten. Men så är det, och därför har jag inte lyckats hitta
en enda bok som påminner om den här trots att jag gått
igenom bortåt 15 hyllmeter genuslitteratur.
Väldigt många män är idag hjärtligt trötta på att tvingas
knäa under en medfödd skuld på grund av en könstillhörighet de inte valt. Med den här boken hoppas jag
kunna ge en röst åt de män som känner en oerhörd frustration över de orättvisa anklagelserna, de återkommande
förolämpningarna och det feministiska samhällets mansfientlighet – och som av rädsla för kölhalning och total
förskjutning inte vågar säga vad de tycker.
Allra värst är det för medelålders, vita, strejta män, som
egentligen bara får finnas till på nåder. De anses så usla att
de får kallas ”gubbslem”, och stora delar av samhälls- och
mediaetablissemanget verkar finna denna benämning uppfriskande och ganska rättvis. Man kan ju leka med tanken
på vilken reaktionen skulle ha blivit om uppsatta män hade
kallat medelålders kvinnor för något motsvarande.
Men nu är det nog. Det är sluthukat. Det är hög tid för
mannen att återta den stolthet som berövats honom. I din
hand håller du något så ovanligt som ett äkta manligt inlägg i jämställdhetsdebatten. Med det menar jag att det inte– 12 –
kommer från den sorts anpasslingar av hankön som i strä-
van efter politisk korrekthet har valt att ansluta sig till
feminismens egendomliga dogmer om ”patriarkat”, ”könsmaktsordning” och ”strukturell underordning”.
Avslutningsvis vill jag understryka att jag absolut inte är
kvinnofientlig. Udden i denna bok är riktad mot den
feministiska rörelsen så som den kommit att gestalta sig i
Sverige, samt mot dess antingen taktiska eller aningslösa
medlöpare. Den är inte riktad mot kvinnor. Och när jag
här och där skriver att kvinnor gör si eller kvinnor gör så
(otrevliga saker) så bör det läsas med medvetenhet om två
saker: Det är bara en del kvinnor som gör det, inte alla.
Och en del män beter sig också illa. För övrigt tror jag att
kvinnor har lika mycket som män att vinna på att få ett
slut på det könskrig som den feministiska rörelsen har startat.
Visst ligger kvinnor i underläge på en del områden, och
det ska vi försöka ändra på. Men vi får inte glömma bort –
vilket görs idag – att männen på andra områden ligger i ett
rejält underläge gentemot kvinnor och ibland är utsatta för
ren diskriminering. Det måste också bekämpas. En sådan
helhetssyn på genusfrågan, med en könsneutral grundsyn,
är den enda framkomliga vägen om målet är sann jämställdhet.
Pär Ström, september 2007
par.strom@dnv.se

MIN kommentar läs och bedöm själv boken

Förbättras kvinnors hälsa av mer jämställdhet?